FRUSTRATION

Sluta vara så jävla gorgeous. Jag blir deprimerad.

det regnar

Mår inte superbra. Saknar någonting. Någonting står inte rätt till helt enkelt! Och du är dum för jag tänker på dig hela tiden och försöker se normal, närvarande, oberörd ut på pendeltåget och snart är du försvunnen och det känns mycket mera än det borde.
Jag saknar teater jättejättejättemycket och det är fan jobbigt, jag mår helt konstigt inombords och nu blir jag tårögd helt utan anledning. Eller bara för att jag känner mig så TOM.
Njae, hur blev det såhär? Nu ska jag gå och. rita. nakna kvinnor eller nåt, så mår jag säkert bättre. Glada nakna kvinnor, så blir det säkert jättebra. Usch. Cheer up för fan.

liksom

Mutter: "Så, vad vill du ha för mat på din födelsedag?"
Ich: "Eh. Jag vill ha. Ssssssssssssssss. Sss. Sill."
Mutter: "Nu skämtar du."
Ich: "Näe, jag vill ha sssill."
Mutter: "...jag frågar en gång till imorgon."

Mutter blev även superexcited och hemlighetsfull när jag nämnde Rocky Horror Picture Show. Och sa "Gud ja! 8D" med återhållen superduperexcitement, när jag frågade om hon sett den på biograf. Hon har säkert slampat/raggat loss på the picture shows liksom. Busiga mamma på sent 70tal liksom.

jobbig

Puuuuh.
Nu är det drygt en månad. Det är eh. 35 dagar. tills Libertines har spelat sina jävla spelningar. Och hur ska jag klara av det här undrar jag? Kan man kanske kolla på det i direktsändning? Skulle jag klara av det? Nej. Kommer jag klara av att kolla på det alls? Njae. Fast jo jag måste ju. Fast inte själv. Då dör jag. DET HÄR ÄR VÄLDIGT DRAMATISKT OCH ALLVARLIGT ALLTSÅ DET KANSKE ÄR KONSTIGT ELLER SÅ MEN DET HÄR ÄR VÄLDIGT VÄLDIGT STORT OCH JAG PALLAR LIKSOM INTE.
Ueh. Jag vill. Eller. ja. Det blir väl att sitta framför youtube. Dränka mig i ben&jerry's (alternativt vodka, beroende på hur jobbigt jag kommer tycka att det är) och gråta. floder skall gråtas. Uhhhhhhhhhhh.

Fyfan vad jag är nördig. Jag hatar tumblr. Jag hatar hatar hatar hatar tumblr. Det är för fint, de är för fina, jag pallar inteeeeee.

fast jag hade det ju ändå ganska bra. viksjö ni vet. fint ställe att växa upp på. inget fel med det inte

"Det var ett helvete att vara barn."
Ja. Det var det.
Kom inte med era lögner här och påstå något annat.
Alla var inte vänner och vi var inte jämlikar och man var inte ärlig eller oskyldig och ingenting visste man, inget fick man veta, ingenting betydde man, egentligen, egentligen var vi ju knappt människor. Vi hade visst krav och press på oss, vi hade visst problem. Och eftersom barndomen var en fruktansvärd upplevelse så blir den förträngd och så blir man inte förstådd, kanske blir man till och med skrattad åt.
Nej. Nej. Nej. Det finns inget jag vill spara, ingenting jag vill ha kvar, det finns nog ingenting jag kommer sakna.


jorrå!

Bengt är min drömman!
Han är historiker. Han vet allt. Han är förevigt smal. Han är gammal punkare. Han är författare. Han spelar trummor, han kan sjunga, han kan spela gitarr. Han har varit med i en massa punkband. Han har ett fånigt smeknamn. Han är lång. Han känner nästan Filip och Fredrik.
Han vet allt! ALLT!
Vi skulle ha ett fint liv tillsammans. Väldigt fint. Bengt skulle plötsligt bli 30 år yngre, alternativt skulle jag åka tillbaka i tiden och bli tillsammans med Bengt när han är redaktör för en punktidning och spelar i Garbochock.
Vi skulle ha ett fint liv tillsammans.

RSS 2.0