Were we still kissing when you knew that we were through?
Eh. jao. Nu har det varit julafton. Min bror var nästan läskigt generös, mhm.
I förrgår fick jag tillslut morbrors gamla gitarr och efter två dagar har jag nu avverkat hela "Gitarristen, rekomenderad för mellanstadienivå" :D Det låter fortfarande faan, men det går framåt. Mina fingertoppar gör ont, ont, ont.
Jag är sjuk. Känns som om jag har feber men det har jag säkert inte. Åkte till Jakobsberg för att peta på mellandagsrean (ehe! :D), men jag åkte hem efter en kvart. Orkade helt enkelt inte.
Gick och lade mig tolv men lyckades inte sova förrän fyra. Frustrerande.
Mamma vill att jag ska "öppna mig" och prata, om vad som oroar mig och sånt, men det som oroar mig är att jag är sjuk hela tiden och det vill hon inte höra något om.
Tjoho.
Jah! Detta är den mest lyckade teckningen denna helg.
Jag vet inte varför jag lägger upp den, kanhända är jag lite lite stolt över den trots allt, vilket ju inte direkt säger något positivt om mina teckningsfärdigheter. Hehe. Ja, man kan klicka på den så blir den större.
Nuuu ska jag spela The Curse of MonkeyIsland :D
Bajbaj.
Miranda
Efter en stunds panikartat letande lyssnar jag äntligen på Loke, dricker glögg, äter pepparkaka och gammalt godis, och myser i sockerkickar. Jag är nästan stolt över att jag i de trevligaste sockerrusen lyckas skriva några kanhända äckligt klyschiga, men ändå poetiska rader, för vad är livet annat än en klyscha?
Jag misstänker att utan allt detta socker skulle jag ha ångest över hur oerhört sämst och vidrigt patetisk jag egentligen är. På grund av det, måste jag snart gå och dricka julmust. Det är möjligt att jag spyr på vägen, men förhoppningsvis sköljer kolsyra bort den känslan. Ahh, underbart.
Något faktiskt lite jobbigt med den här Loke-skivan är att helt plötsligt blir allt så sorgligt. Det här är inte rätt tillfälle för en massa sorger.
Uwahahaa. Hahaaa. Jag tackar sockrets inverkan på människor. Whuu. Skäll inte på Huuuugo!
Oh vad jag älskar den här låten. Fast den är sorglig. Ahh, Loke.
Sjung inga sånger om kärlek inatt,
sjung om någon som oss. Snälla sjung om att slåss,
om att dansa besatt fastän hjärtat är blodfattigt matt.
Om det vackra som lever, i livlösa ting.
Om en trasig fiol, och en torkad viol.
Sjung vad du vill, bara fråga mig ingenting.
Ahh nej.
Jag var så dålig igår. Så fruktansvärt jävla sämst. Har jag ingen respekt för mig själv? Har jag ingen som helst självkänsla? Tydligen inte. Fyfan. Jag är fan. Jag är fan det. det allra yttersta.
Värst
Det är väldigt obehagligt! Och det förbättras ju verkligen av att jag är allergisk mot parfym och sånt. Men, det tänker jag skita i.
Alltså näej fan heller jag tänker inte gå till nån jävla skola.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHRRGHH.
mweh.
Uhh... ._. Och ingen antibiotika eller nåt får man heller. Tack för att magnecyl finns.
Slår vad om att jag snart kommer få sår över hela kroppen. Kommer inte finnas någon hud kvar, bara öppna sår. Uhh.
Jag ska alltid vara värst när det gäller sånt här. jag ska inte bara ha böjveckseksem eller nåt nejnej det ska vara överallt och nej jag ska inte bara ha lite allergi, jag ska få astma också. Jag ska inte bara ha torr hud utan huden ska FÖRSVINNA OCKSÅ. och bara bli en massa konstiga... spetälskeliknande skavsårsaktiga jävla sår. Och jag ska inte bara ha spetälskeliknande skavsårsaktiga jävla sår, jag ska inte kunna gå heller och jag ska inte bara inte kunna gå, jag ska få rygg- och höftproblem också.
Faan va jag inte orkar det här.
FITTA
