vattenpussar

Jag mår bra, kanske håller på att bli frisk och ni kan inte kan inte kan inte kan inte kan inte förstå hur jag längtar efter att bli frisk! I tre år har jag tydligen längtat efter det. Upptäckte jag igår.
Tre år. TRE ÅR! Nästan en femtedel av mitt liv. Det har väl inte gått sådär jättebra hittills. Jag undrar hur jag klarat mig.
Nu får jag panik av att tänka på hur dåligt jag mått. Var det ingen som märkte det? Var det ingen som lade märke till mina sjuka tankar? Nej, folk kan ju inte läsa tankar och jag höll mig ju alltid till tankar, aldrig handling. På sätt och vis vill jag berätta allt sjukt jag tänkt. Så att jag själv och kanske någon annan också kan förstå hur hemskt det varit. Hur mycket det påverkat mig. Men jag vågar inte. Det kanske är ännu sjukare än jag tror. Nej, det får fortsätta vara bara tankar. Jag ska inte tvinga andra att ta del av det.
Äsch, det är säkert inte så farligt som jag tror heller.