skepp ohoj, sodastreamad oboy

Och ännu en gång vaknar jag, ännu en gång sätter jag mig upp och ser med viss ängslan ner på mina armar, ännu en gång blir jag förvånad.
Varför är de kvar? Varför finns där inte bara två blodiga stumpar? Varför är det inte. varför är det inte åtminstonde någon som skurit upp dem och kapat mina fingrar.

... och. och ännu en gång. ännu en gång läser jag vad jag skrivit och blir förvånad. Vad menar jag? Med detta helt meningslösa och. groteska.
Vad fan är det jag pratar om?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0