vattenpussar

Jag älskar din röst när den uttrycker ungdom. När man hör kärleken och passionen och ångesten i hjärtat.
Jag älskar din röst när den förmedlar utmattningen av det liv du lever, det liv du känner. När den är a delivery from the heart of your misery. Din spirit är utmattad, av sorgen och intelligensen och poesin, sådan som förödar. Your heart, soul, body, spirit and mind carries a burden.
Jag älskar din panna och dina ögonbryn när de visar den bekymrade, plågade, cyniska sidan av dig. Som vägs upp av ditt galna skratt och dina impulser, ditt hår, din romantiska sida dold i kaffe och cigaretter, dina fantasier, din barnsliga glädje.
Jag älskar när din blick vilar så mjukt på mig att jag blir förvånad. Så ömt att jag nästan förväntar mig en fjärilskyss på halsen och löftesrika ord i örat, men så oväntat att jag börjar skratta.
Jag älskar dina tankar som du låter flöda fritt och aldrig stoppar eller förtränger så som jag gör. Du hindras inte av blickar eller tystnader.
Jag älskar att jag kan avläsa dina känslor, att jag kan förstå allt du tänker, undrar, ångrar i det ögonblicket på just bara ett ögonblick. Jag hatar att du alltid förnekar mina iaktagelser.
Jag älskar att du har påverkat mig. Jag älskar att du gjort mig till den jag är. Jag älskar att du tror att jag har påverkat dig, att jag gjort dig till den du är. Jag älskar att du tror att jag är lika meningsfull som du.
Du vet väl att jag tänker på dig varannan sekund eller så?