vattenpussar

Ibland blir jag så trött på alltihop att jag bara vill sitta i ett hörn, kräkas och skrika. Och bara orkar inte alls. Hatar det, hatar att det trycker så hårt att jag inte kan andas, hatar att jag triggar det istället för att göra nåt åt det, hatar att jag nästan kämpar för ångesten, hatar att hata, det är ju så mycket lättare att bara älska. Så, nu ska jag gå och lägga mig nånstans, var nu det skulle vara, och bryta sönder allting och sen ska jag väl bara älska igen.