vattenpussar

Hejhopp fadderullan. Hemma från Rom.

Jag. Orkar inte riktigt tänka xD Så jag börjar med att skriva av det jag skrivit i min skissbok.

        "ROM                                öh. Tisdag. ...2008
Ute ur Sveriges tråkigaste stad, Nyköping. (flytta aldrig till Nyköping.)
Kunde inte sova inatt. Pappa snarkade. Hade ångest, men jag minns
inte varför. Riktigt vidrig ångest.
Skulle kunna försöka komma på vad det var, men vad tjänar det till
egentligen?
Upptäckt: varför deprimerade folk lyssnar på MCR. Dämpar ångest
riktigt mycket.
Det finns vackra människor på det här planet.
Det är trevligt. Mina statyer.


Min sömnlöshet har straffat sig.
Så fort vi kommit till Rom började vi flänga omkring.
Efter att vi kollat in lägenheten (världens sötaste lägenhet), ut och
öh leta lunch. Mamma hade en bestämd vision om hur denna lunch
skulle vara, och därför tog det en stund. Tillslut åt vi väldigt italienska
mackor/pizzabitar/vaddetnukanheta, under ett apelsinträd.
Man bara råkade se Colosseum därifrån och tjoho så var vi på Colosseum.
Jag klarar inte av att tänka mer ingående på själva Colosseumgrejen,
för så fort jag gör det får jag en känsla av att jag kommer inse något
väldigt stort och känslan är så stor att jag inte klarar av den.
Mamma var förstås helt. rubbad.
... av alla energier och blabla.
Vi fortsatte mot Forum Romanum.Typ där blev jag dötrött och
gäspade mig hela vägen ut.
Åt typ världens godaste glass på gelateria artigianale.
Flamsade sen omkring, besökte tre eller fyra kyrkor
(mamma var salig över energierna), och letade efter en normal mataffär.
Jag var nu nästintill apatiskt trött, känslig och gråtmild som ett litet barn.
Höll på att börja gråta för att några blommor var fina och för att en killjacka var fin.
'Varför vill du inte leva ut mina drömmar?'
sa jag gnälligt till Kalle när han vägrade prova jackan. Sen skrattade jag. Och ramlade.
Jag var trött.
'De kör i alla fall inte ihjäl folk.'
'Näe, men de ser väldigt missnöjda ut medans de inte gör det.'"


en liten kissemiss på colosseum vah! 

Fooorum Romaaaanuum


"ONSDAG
... Eh... Vaknade typ halv elva. Eller. Elva, jag vet inte riktigt?
Och vi åkte någonstans, jag minns inte, vart åkte vi?
Pantheon åkte vi till! Juste!
Ehm. Jag minns ingenting, faktiskt. (Y)
...
Jajah! Sen åkte vi till Peterskyrkan/Vatikanen.
och gick upp i kupolen. Det var 551 steg stod det.
Men jag förstår inte hur de räknade.
Skumma trappor. Älska mosaiken där halvvägs upp.
Det var några typ munkar där, i söta gråa klänningar 8).
De skuttade omkring och sjöng psalmer och grejer.
Jah. Vatikanen tog en jäkla tid
så sen var klockan fyra och vi eh åt.
Sen skulle vi äta glass på spanska trappan (på min begäran).
När vi väl hittat glass var snubben som sålde jävligt oförskämd,
mamma, som försökte beställa, blev förbannad
och ut stormade vi.
Historiens sämsta stäning infann sig och nej, ingen glass.
Jag vet inte varför, men jag blev så fruktansvärt besviken.
Jag ville bara gråta. Gråta som ett litet barn.
Jag ville tydligen verkligen äta glass på spanska trappan?"

mosaik "där halvvägs upp" und on the way up to the kupåååhl.


Ciao Mariiiah!