vattenpussar

If the subject nature/science (or whatever it's called) would die, i would... puke on its grave.

Jag har upptäckt att jag inte har så bra koll på vad som händer i mitt liv just nu. Verkligen inte.
Jag blir... förvånad, av allt. När jag av någon anledning började prata om harry potter med susanna igår så insåg jag att herregud, it's over! no more harry potter for me! Och jag blev jätteförvånad, nästan panikslagen? Det här har jag ju faktiskt varit medveten om i flera år, och vetat om helt säkert i ett halvår. Då ska man inte bli förvånad!
Håkan Hellströmkonserten, jag blir lika förvånad varje gång jag tänker på det. Hinner nästan... bli avundsjuk på mig själv innan jag inser att jag var där.
Samma sak när mina underliga tankegångar på något sätt för mig till "no" så blir jag förvånad, herregud, jag har prov i morgon? Varför har ingen talat om det för mig? Och ändå sitter jag ju med den jävla noboken framför mig och pluggar, till provet? XD
(Förstår i princip ingenting alls av... arbetsområdet! Eller, jag förstår. Men det går inte in. Jag förstår på ytan men jag förstår inte. Och jag kan inte skriva något jag inte förstår, jag måste... måste förstå det på djupet. annars är det. hyckleri.)

Jag måste ha. någon slags brist! det är väl sånthär som händer när man har brist. Sömnbrist. Järnbrist. ... hjärnbrist? Eller bara brist.  bristande självförtroende kan man ha. bristande... moral.

MEN VAD HÅLLER JAG PÅ MED JAG HAR JU PROV IMORGON!