gimmepridegirl
Men jag är trött och har börjat kaffea igen. Fy, fy.
Fredags: linda födelsedag, maskerad, the klass. Mwaha. Vi lekte, massor. HEY SPATZIBA! Nämen ja, mys. Jag var pirat. Yarr. Mwihiw var det! Älskar män i långkalsonger.
Jävligt bra idé och det var härligt!
Mamma mycket irriterad över att jag kom hem sent. Men vafan, hade hon sovit fem minuter till hade hon inte märkt det.
Lördags: Filmkväll hos carrrrrla. Det var wihow! 8D Vi hann se en film på, vad blir det, sex timmar. Moulin Rouge! Jag älskar den filmen. Så jävla skum och ändå så vacker och bara mjao. Mjao är den.
SEN BLEV DET MÖRKT! Earth hour, vi tände ljus, pratade, lekte, gick ut och typ snurrade. Och jaaa. annars drack vi väldigt mycket blandsaft, power king och blev inte ett dugg berusade av absint! Verkligen inte ett dugg.
Träffade Rasmus på vägen hem, tillsammans med en kille som gick i min brors klass vilket kändes fel, helt fel. Men ibland är det fel.
Mamma smått irriterad.
Sonntag: Café Sandvik. Mycket trevligt!
Om man har hatt ett tag och sedan tar av sig den, så ser man väldigt... sliten ut.
Jag är trött med carls hatt och ostadig på bild.
and, she did...
Skivorna kom redan idag, otroligt lägligt eftersom jag innan jag kom hem tänkte att det skulle passa så bra om de kom nu och att jag skulle bli överlycklig. Och det blev jag såklart! Mraowr!
Nejmen seriöst, wihi, älskar nya skivor.
Grace/Wastelands låter otroligt mycket som sådant jag lyssnade på för två tre år sen. Hade jag hört skivan då hade jag säkert börjat gråta av lycka.
Förövrigt otroligt vackert... omslag...
Lite melankolisk, romantisk, nostalgisk, sentimental. Många vackra ord på rad blev det nu.
Adam Green är ju såklart... ren... skit. Men, jag. älskar det.
Ärligt talat är det svårt att beskriva det med mer än "dåligt". Gitarrspelandet uselt, de konstiga electronic sounds riktigt dåliga.
Och texterna, han kan ju bara ha skrivit vad han tänkte på för tillfället? En hel refräng med "and I'll be getting head, under the rainbow. I'll be getting head, under the rainbow". Jaha, kul för dig, adam green! Hoppas det var eh trevligt.
Men jag tycker om det ändå. Misstänker att jag kommer snöa in mig på sån musik ett tag nu. Moldy Peachesstyle. Musik som faktiskt är dålig på riktigt och inte bara enligt, av kommersiella krafter, fördärvade öron.
sånt
Ibland sker speciella saker.
PHEOW!
Wihow!
men gud
The Last of the English Roses - Peter Doherty
Vad man gillar här är ju slapped by that slappergesten på 0:30, hattgrejen på 1:50, skum oskyldig min på 2:14, viftmedfinger på 2:40, och att mannen överhuvudtaget rör sig så som jag rör mig när jag lider av undertryckt mani!
Man måste uppskatta de små fina sakerna :D
Tillochmed jag tycker att kyssen i slutet är helt och hållet opåkallad, men vem fan bryr sig, fin kyss ändå.
Texten är inte breathtaking, though. Franskt mummel i slutet. Jag kan inte franska.
Ce soir, disons chez moi
Enfin je compte de toi
Je te drague la rose mystique
Tu larrose mystique?
Ha, vas-y
Cest mon monde de soleil
wendy darling
Det är för svårt att både tänka och vara lycklig. För att vara lycklig är att acceptera och att tänka är att aldrig acceptera. Allting faller och allting tippar över och nu har det tippat över och det dröjer ändå inte länge förrän det trippar och tippar över igen.
mmmmmmmmmm
iih
ah well yeah, please
Endast dubbelt så gammal som jag själv! 8)
Jag försvarar detta förhållande med: patetik är konst och konst är att förstå; som Håkan Hellström uttryckte det! Det har egentligen ingenting med saken att göra, bara ett fint sätt att försvara patetik.
Om någon inte vet vem föremålet för min kärlek är så slipper ni helt enkelt veta det, just p.g.a det patetiska inslaget i det hela.
GAHD JAG BEHÖVER EN POJ... Flick... p. po... fli... flojkvä... ÄH VAFAN EN VÄN!
i know the words, you know
Ah nahnahnahnanananananananananah...
see you, you'll soon up where you belong...
see you, you, you might be where you belong but it's only blood from broken hearts that writes the words to every song
see you, you might be up where you belong but you can't remember the words to all these songs
and there's a beatific smile for the fawners and the servants but I,
only I,
only I
Nu håller jag på att gå sönder och det känns ganska bra förutom att det är skrämmande hur gärna jag vill ha eller vill vilja ha en cigarette, egentligen flera stycken, och hur lätt jag blir obsessed with saker, och hur gärna jag blir obsessed with saker (och hur gärna jag går sönder), för det är inte nyttigt att vara beroende av saker, men att vara obsessed with något eller väldigt gärna vilja ha någon är inte samma sak som att vara beroende, för jag kan göra vad jag vill.
Och jag kanske ser nervös ut nu när jag sitter och mitt knä skakar men det är jag inte, jag är i harmoni. Nej, vad är det jag säger, vet jag inte vad harmoni är?
Nej fan, jag måste skärpa mig, och sluta skriva inlägg som det här!
Äsch, vem bryr sig?
like dolphins
every inch
Att vara störd kan ju ses som något negatvit men nej, nej, inte alls. Det är ju underbart. Jag blir helt salig av all mental instabilitet, alla ifrågasättbara handlingar, tankar och psykisk hälsa.
Även det här är ju ganska sjukt. Men vi borde inte vara rädda för sånt! Det är väldigt intressant!
Och nu är det dags att ta sig samman!