vattenpussar

Okej, here's the thing.
Jag har insett hur fantastisk och vacker världen, och livet, är. Jag har lärt mig att uppskatta det och jag mår bra av det.
Det är gud för mig. Det vackra, naturliga. Allting.
Därför konfirmerade jag mig, därför ber jag och därför går jag i kyrkan, om jag gör det. För att det ger tid att uppskatta allt det, att tacka för och be om. Man mår bra av att uppskatta och vara tacksam för det man har och ser, och tänk då att se något att vara tacksam för i allting. Man blir lycklig! :D
Jag misstänker att det är det som har varit mitt mystiska uppåttjack den senaste tiden.
Anyway, det är att vara kristen, att tro på gud, för mig.
Och jag önskar att alla andra också kunde se det. Jag hoppas faktiskt att alla ska få se världen som jag ser den just nu, för det är rätt underbart.